Slipmedelshårdhet hänvisar till ett slipmedels förmåga att motstå lokala yttre krafter; det mäts vanligtvis med Mohs hårdhetsskalan-till exempel är Mohs hårdhet för kiselkarbid ungefär 9. Diamant är det hårdaste kända materialet; detta tillskrivs dess kubiska gitterstruktur, i vilken kolatomer är sammanbundna genom exceptionellt starka kolbindningar. Ett slipmedel måste vara hårdare än materialet som bearbetas; ju större hårdhet är, desto starkare skärförmåga. Dessutom har vissa slipmedel unika fysikalisk-kemiska egenskaper. Till exempel uppvisar diamant den högsta värmeledningsförmågan av något känt material, vilket gör det möjligt för den att effektivt avleda värmen som genereras under slipningen. Dessutom är diamant mycket kemiskt inert mot element i järngruppen; det är dock viktigt att notera att vid slipning av järnmetaller kan kemiska reaktioner inträffa mellan kolet i diamanten och metallen, vilket potentiellt kan leda till för tidigt slitage av slipskivan.
Slipkornstorleken hänvisar till de fysiska dimensionerna av slipmedelspartiklarna. Slipmedel klassificeras vanligtvis i fyra grupper baserat på deras partikelstorlek: grova korn, fina pulver, mikropulver och ultrafina pulver. Bland dessa grupper är kornstorleken för grova korn och fina pulver betecknad med antalet masköppningar per linjär tum av en siktsikt; denna beteckning indikeras genom att en "#"-symbol placeras i den upphöjda positionen till höger om det numeriska kornstorleksvärdet. Omvänt uttrycks kornstorleken för mikropulver och ultrafina pulver i termer av partiklarnas faktiska fysiska dimensioner; denna beteckning indikeras genom att prefixet det numeriska partikelstorleksvärdet med bokstaven "W". För superhårda slipmedel som diamant klassificeras mikropulverkvaliteter främst baserat på parametrar som kornstorlek, renhet, ytbehandling och kristallmorfologi, för att möta de olika kraven för olika precisionsbearbetningsapplikationer.
Slipstyrka hänvisar till slipmedlets inneboende strukturella integritet-specifikt, förmågan hos ett enskilt slipkorn att motstå yttre krafter utan att spricka. Tillräcklig hållfasthet är avgörande för att bibehålla både skärförmågan och livslängden för slipkornen. Egenskaper som seghet eller bulkstyrka kan kontrolleras genom att justera faktorer som råmaterialblandningens sammansättning, renhet, kornstorlek och kristallstruktur, och därigenom skräddarsy slipmedlet för att passa specifika applikationer. Till exempel har keramiska aluminiumoxidslipmedel framställda med sol-gelmetoden (känd som SG-slipmedel) en enhetlig mikrokristallin struktur som är ett resultat av deras specifika sintringsprocess. Följaktligen-medan de bibehåller samma hårdhetsnivå-uppvisar de betydligt större seghet jämfört med konventionella aluminiumoxidslipmedel, och erbjuder distinkta fördelar som hög hållfasthet, utmärkta själv-slipande egenskaper och en förlängd livslängd. Abrasivt slitage hänvisar till fenomenet materialförlust från en yta orsakad av relativ rörelse mellan föremålet och slipande partiklar eller asperiteter; materialförlusten till följd av denna process kan stå för upp till 50 % av det totala slitaget. Baserat på de nötande partiklarnas beteende kan nötande slitage klassificeras i två kategorier: två-kroppsslitage och tre-kroppsslitage.
